Jag bara måste berätta vad som hände mig i måndags.
Jag skulle bara snabbt inom ICA vid jobb för att köpa lite mat till sjuklingen hemma. Jag har handlat där många gånger men idag var det första gången som en känd doft slog mig och mina doftsinnen! Jag klev in genom dörren och det rusade nostalgi snabbt genom min hjärna, och nej det är inte för att den skulle vara liten eller så det bara gick snabbt. Jag tog korgen och var helt plötsligt tillbaka på Renemarks i Rottne, en lokal ICA affär som fanns när jag var liten och var med brorsan hos mormor och morfar. Att en doft kan trigga igång starka minnen som legat begravda läänge, jag menar det är ganska många år sen den slog igen och ersattes av en ICA Supermarket. Jag kunde inte ursklilja precis vad det var för specifik doft det var nog bara en exakt blandning precis som en go parfym, många ämnen måste samverka för att skapa något som tilltalar en på ett eller annat vis.
Denna doftkick ledde då till att jag behövde uppleva lite barnnostalgi och blev då sugen på varm nyponsoppa med div tillbehör, mandelbiskvier och vaniljglass från SIA med små svarta korn i.
Sagt och gjort, hem och fixade. När jag satt där med sjuklingen så triggade det igång ett annat matminne när jag var liten och gick på "dagis", ja det hette ju så TIDIGARE. På den tiden, början på 70-talet kom det en hemsamarit och passade en om man var sjuk när mamma och pappa jobbade. Om ingen behövde passning så var hon på dagiset. Nåväl, den här nyponsoppan lockade som sagt fram minnen, jag minns det som det var igår, hon lekte restaurang med oss och lagade just varm nyponsoppa med mandelbiskvier och glass el vispgrädde!!!!! Åh härliga 70-tal!
I början av min karriär för dryga 20 år sen, då åts det krämer, pajer odyl som mellanmål på förskolorna och massa annat som av hälsoskäl är bannlyst nuförtiden på gott och ont skulle jag vilja säga. Nåja, jag har i allafall fått uppleva det och utan det hade jag nog inte haft så starka matminnen som jag faktiskt har.
Jag glömmer ju aldrig messmör, lutfisken som var fullspäckar med ben på julen på dagiset och gröten på morgnarna. Men framförallt glömmer jag aldrig min mammas outröttliga tålamod med mig och min bror i köket när vi var små, ståendes på varsin pall på varsin sida om henne. Jag ääälskade att rensa sill men att äta den nja den passionen vill sig inte riktigt, förutom sill som man äter, på julen, midsommar och påsk då förstås, men i ugnen brr riktigt ruggigt om jag får säga min mening.
Härmed avslutar jag detta inlägg med en smarrig bild på något som känns som ett minne blott!
Tack för mig/ Annika
